Hur har kommissionen beräknat samhällskostnaderna?

För att genomföra en beräkning av hur mycket samhället betalar för de whiplashrelaterade skadorna har vi använt en metod som kallas "cost-of-illness", och som sedan 1980-talet utgör ett allmänt accepterat sätt för nationalekonomer att räkna på sjukdomars kostnader.

En "cost-of-illness" kan antingen ta fram samhällets totalkostnader under ett år för sjukdomen/skadan, eller räkna på vad alla de personer som insjuknar/skadas under ett särskilt år kommer att kosta samhället totalt, alltså också framåt i tiden. Det finns olika fördelar med de två sätten att räkna. Det första sättet ger den aktuella summan, och alla de sjuka och skadade som utnyttjar sjukvård, försäkringssystem och så vidare finns med. Men metoden är statisk. Den ger ingen bild av om kostnaderna kommer att minska eller öka. Detta kan däremot beräknas med hjälp av den andra metoden. Här kommer antalet sjuka och skadade att vara mindre, eftersom det bara är de personer som drabbas under ett år som kommer med. Men kostnaderna för deras sjukdom eller skada beräknas för hela livet, och ger på så sätt en uppskattning av hur samhällskostnaderna kan komma att öka - eller minska.

I kommissionens slutrapport redovisas bägge typer av beräkningar för att visa vad de whiplashrelaterade skadorna kostar samhället. Avsikten är att visa på vad skadorna kostar det svenska samhället idag, men också att fånga in det som är speciellt med de whiplashrelaterade symtomen: antalet skadade verkar öka från år till år, och många av dem som drabbas av långvariga besvär är relativt unga, vilket får stora konsekvenser för samhällskostnaderna.

Vad är det som kostar pengar?

I "cost-off-illness"-metoden delas kostnaderna upp i tre delar. Dels räknar man på de direkta kostnaderna, vilket innebär sjukvårdskostnader (diagnos, behandling, medicin och rehabilitering), direkta kostnadstäckningar från försäkringsbolag för till exempel juridisk hjälp åt försäkringstagaren. Dels beräknas vad som kallas indirekta kostnader. Här ingår de kostnader som blir följden av arbetsoförmåga och invaliditet: utbetalningar av sjuk- och inkomstersättningar från försäkringskassa och försäkringsbolag och arbetsgivarnas kostnader både för minskad produktion i samband med sjukfrånvaro och för merkostnader vid anställandet av ersättare. Och dels beräknas något som kallas psykosociala kostnader: ett försök att fånga in kostnaden för den enskilde som kan tappa sin egenförsörjning och som måste ändra sin livsföring.