Prognosen för akuta whiplashrelaterade besvär är god och för de allra flesta behövs inga särskilda åtgärder utan symtomen går över av sig själva när den initiala skadan läker ut.
Genom att redan från olyckstillfället medvetandegöra patienterna om den goda prognosen, om vikten av självaktivitet och sedan följa upp läkningsförloppet, ökar sannolikheten för att fler patienter än idag blir helt besvärsfria.
Allt för många människor som drabbas av whiplashrelaterat krockvåld hamnar i en ond cirkel av passivitet, sjukskrivning och ökande värk, som delvis också har sin bakgrund i stress. Rörelse- och konditionsträning, avslappningsövningar och självaktivitet har i aktuella studier visat sig vara effektiva, om de sätts in på ett tidigt stadium. Passivitet och vila fungerar sämre på sikt. Mobilisering eller manipulation rekommenderas inte, inte heller halskrage.
Undersökning och diagnos
Patienter som har värk och andra symtom efter en trafikolycka bör snabbt undersökas av läkare, som genom noggrann undersökning och dokumentation försöker identifiera patienter som har en högre risk för att utveckla långvariga besvär.
Följande bör utgöra stommen i den första läkarekontakten, som bör ske i anslutning till olyckan:
Mötet med patienten är mycket viktigt. Läkaren måste ta sig tid att aktivt lyssna på patientens farhågor och
förväntningar, dessutom göra sig en helhetsbild över vem patienten är - hälsotillstånd och livssituation.
The Quebec Task Force klassificering av whiplashrelaterade skador (Whiplash-Associated Disorders, WAD)
Whiplashkommissionen föreslår WAD-bedömning enligt en enklare modell än den QTF föreslagit. WAD 0 och WAD 4 ska inte räknas som tecken på whiplashrelaterad skada.
WAD 0
frånvaro av både symtom och kliniska fynd.
WAD 1
patienten upplever värk, stelhet eller ömhet men inga kliniska fynd kan göras.
WAD 2
patienten upplever besvär och undersökande läkare kan göra muskuloskeletala fynd (ex. begränsad rörlighet och ömhet vid beröring).
WAD 3
patienten upplever besvär samtidigt som undersökande läkare kan konstatera neurologiska fynd (ex. sämre reflexer).
WAD 4
nackbesvär hos patienten tillsammans med konstaterade frakturer och/eller luxationer (brott eller urledvrickning) i halsryggen.
Medicinsk behandling
Att på ett tidigt stadium utsätta alla människor med nackont efter bilolycka för en rad medicinska behandlingar är meningslöst. Det kan till och med förvärra situationen för den skadade. Mötet med sjukvården kan ge den skadade intrycket av att vara på väg mot livslånga problem, vilket orsakar onödig oro och stress - faktorer som i sin tur kan påverka hälsotillståndet negativt.
Uppföljning
För de patienter som inte återhämtar sig, utan som vid uppföljning uppvisar fortsatta och kanske förvärrade symtom, gäller nya undersökningar för att utesluta neurologiska skador, eventuellt fortsatt smärtbehandling och kanske också remiss till sjukgymnast.
De patienter som fortfarande efter 1-3 månader har ont och problem med att återgå i arbete bör bedömas på vårdcentral av ett multimodialt team. Inte bara läkare utan också sjukgymnast, psykolog och kognitiv beteendevetare skall helst ingå i denna grupp, eftersom det akuta smärttillståndet nu kan riskera att utvecklas till besvär av mer kronisk art.
Om symtomen kvarstår, och efter 6-12 månader bedöms som kroniska, är det en annan typ av rehabilitering som skall sättas in, som inriktas på en mer kronisk problematik.
